Wikipedia

Elektronisk musik

musik som främst spelas med elektroniska instrument

Elektronisk musik är en musikgenre som framhäver användandet av elektroniska musikinstrument eller elektronisk musikteknologi som en central aspekt av musiken.[1] Historiskt sett har elektronisk musik varit musik skapad med hjälp av elektroniska musikinstrument eller elektronisk bearbetning, med under moderna tider har den uppdelningen förlorat sin betydelse, eftersom nästan all musik som spelas in idag och de flesta livespelningarna är beroende av omfattande användning av elektronik.[2] Idag används termen elektronisk musik för att skilja på musik som använder elektroniken som fokus eller har det som inspirationskälla, från musik som använder elektronik för att skapa en produktion som kan ha elektroniska inslag i musiken, men inte fokuserar på den elektroniska delen.[3]

Karlheinz Stockhausen i Westdeutscher Rundfunks studio, 1991.

Nutida elektronisk musik uttrycker både konstmusikformer, såsom elektroakustisk musik, experimentell musik, konkret musik och annat; och populärmusikformer inklusive många sorters dansmusik, såsom techno, house, trance, electro, breakbeat, drum and bass, synthpop och så vidare.

En skillnad kan göras mellan instrument som skapar sitt ljud genom elektromekaniska medel och instrument som skapar ljud genom användning av elektriska komponenter.[4] Exempel på elektromekaniska instrument är teleharmonium, Hammond B3 och elgitarr, medan exempel på elektroniska instrument är Theremin, synthesizer och dator.[5]

Historia

redigera

Sent 1800-tal till tidigt 1900-tal

redigera
 
Teleharmonium av Thaddeus Cahill 1897
 
Ett Mixtur Trautonium från 1952.
Oskar Sala var en känd användare av detta instrument.

Innan den elektroniska musiken fanns det en vilja hos kompositörerna att använda den nyuppkomna teknologin för musikaliska ändamål. Flera instrument som använde elektromekanisk design skapades och de beredde vägen för senare uppkomna musikaliska instrument. Ett elektromekaniskt instrument kallades Teleharmonium (eller Telharmonium), och det skapades av Thaddeus Cahill under åren 1898-1912. Dock kunde Teleharmoniumen inte användas praktiskt, då dess otroliga storlek hindrade detta. Det första elektroniska instrumentet anses ofta vara thereminen, uppfunnen av Léon Theremin mellan åren 1919 och 1920.[6] Ett annat tidigt elektroniskt instrument var Ondes Martenot, som bland annat är känt för sin användning i Turangalîlasymfonin av Olivier Messiaen, och andra verk av honom. Den användes också av andra kompositörer, främst franska, och däribland bland annat André Jolivet.[7]

Efterkrigstiden: 1940-tal till 1950-tal

redigera

Bandspelaren hade utvecklats i Tyskland under 1930-talet. En teknik kallad Wire recording hade dock använts sen 1898. Den första praktiska bandspelaren kallades Magnetophon, och presenterades 1935 av AEG i Tyskland. (Angus 1984) Det var inte länge sedan kompositörer använde bandspelare för att experimentera fram ny musik, så kallad konkret musik (musique concrete). Den tekniken gick ut på att redigera ihop inspelade fragment med naturliga och industriella ljud.[8] De första styckena med konkret musik skrevs av Pierre Schaeffer, som senare arbetade tillsammans med Pierre Henry. Karlheinz Stockhausen arbetade kort i Schaeffers studio 1952, och efter det många år på Westdeutscher Rundfunk Kölns studio för elektronisk musik,[9] under två tillfällen kombinerade han elektroniskt framställd musik med ganska sedvanliga orkestrar—i Mixtur (1964) och Hymnen, dritte Region mit Orchester (1967).[10] Stockhausen förklarade att lyssnarna hade berättat för honom att hans elektroniska musik gav dem en känsla av "yttre rymden", känslan av att flyga, eller att vara i en fantastisk drömvärld.[11] Mer nyligen började Stockhausen producera sin musik i sin studio i Kürten, hans sista verk i genren var Cosmic Pulses (2007).

Två nya elektroniska musikinstrument debuterade år 1957. Till skillnad från de tidigare instrumenten Theremin och Ondes Martenot, var dessa instrument svåranvända och krävde omfattande programmering, och inget av dem kunde spelas under realtid. Det första av dessa elektroniska instrument var datorn när Max Mathews använde att program kallat Music 1, senare personer som använde programmet var bland annat Edgard Varèse och Iannis Xenakis. Det andra elektroniska instrumentet som kom till det året var den första elektroniska synthesizern. Den kallades RCA Mark II Sound synthesizer och använde elektronrörsoscillatorer och byggde in den första elektroniska sequencern. Den designades av RCA och installerades på Columbia-Priceton Electronic Music Center, där den är kvar än idag.

Columbia-Princeton Electronic Music Center, numera känd som Computer Music Center är det äldsta centret för elektronisk och datorbaserad musikforskning i USA. Det startades 1958 av Vladimir Ussatjevskij och Otto Luening som hade arbetat med det magnetbands-hantering sedan början av 1950-talet. En studio byggdes där med hjälp av ingenjören Peter Mauzey (Luening 1968, 48).

På Philips Research Laboratories i Eindhoven, komponerade 1957-1961 Tom Dissevelt och Dick Raaijmakers skivan Song of the Second Moon. [12]

1960-tal till sent 1970-tal

redigera

En av de första synthesizers som kom fram var Buchla. Den framträdde första gången 1963, och var en produkt av kompositören Morton Subotnicks ansträngningar i spetsen på musique concrète-utvecklingen. År 1962 hyrde Subotnik och hans partner Ramon Sender en elektroingenjör, Don Buchla, för att bygga en "svart låda" som skulle användas till komposition.

En annan spelbar synthesizer, den första som använde piano-liknande tangenter, var Robert Moogs idé. År 1964 bjöd han in kompositören Herb Deutsch att besöka honom i hans studio i Trumansburg. Moog hade träffat Deutsch året innan, hört hans musik, och bestämt sig för att följa kompositörens förslag att bygga elektroniska musikmoduler. När Deutsch anlände till besöket, hade Moog skapat prototyper av två Voltage-controlled oscillators (VCO).

Även Paul Ketoff, en ljudtekniker för RCA Italiana i Rom närmade sig William O. Smith, som var chef för den elektroniska musikstudion vid stadens American Academy, med ett förslag att bygga en liten spelbar synthesizer för akademins studio år 1964. Smith rådfrågade Otto Luening, John Eaton och andra kompositörer som var vid akademin då. Smith accepterade Ketoffs förslag, och Ketoff levererade sin Synket (förkortning av Synthesizer Ketoff) tidigt 1965.

Musiken till filmen Förbjuden värld av Louis och Bebe Barron,[13] var enbart komponerad med hjälp av specialgjorda elektroniska kretsar 1956. På albumet från filmen förklarar Louis och Bebe:

We design and construct electronic circuits which function electronically in a manner remarkably similar to the way that lower life-forms function psychologically. [. . .]. In scoring Forbidden Planet – as in all of our work – we created individual cybernetics circuits for particular themes and leit motifs, rather than using standard sound generators. Actually, each circuit has a characteristic activity pattern as well as a "voice". [. . .]. We were delighted to hear people tell us that the tonalities in Forbidden Planet remind them of what their dreams sound like.

Robert Moogs skapande av Moog-synthesizern gjorde att elektronisk musik blev vanligt inom populärmusik. Först hos progressiva brittiska rockband som Pink Floyd och Yes och i den tyska krautrock-rörelsen med band som Can, Neu! och Kraftwerk.[14]

Enligt en biografi av folkrockbandet Crosby, Stills & Nash spelades ett antal tidiga experimentella elektroniska musikarbeten in i början av 1970-talet genom ett samarbete mellan David Crosby, Grateful Dead-medlemmarna Jerry Garcia, Phil Lesh och Mickey Hart, och kompositören Ned Lagin. Dessa inkluderade Lagins album Seastones, som först släpptes 1975.[15]

Sent 1970-tal till sent 1980-tal

redigera
 
Kraftwerk live i Stockholm 2004

Från 1970-talet blev elektronisk musik vanlig inom populärmusik. Kraftwerk utvecklade en poporienterad elektronisk musik på album som Trans Europe Express 1977 och The Man Machine 1978. David Bowie samarbetade med Brian Eno med ett elektroniskt sound på albumen Heroes och Low. Giorgio Moroder skapade ett stilbildande elektroniskt sound inom discomusiken. År 1979 hjälpte den brittiska artisten Gary Numan till att få den elektroniska musiken till en vidare del av popmusiken med sin listetta Cars från albumet The Pleasure Principle. Syntpop blev kommersiellt stort i början av 1980-talet med band som Depeche Mode, The Human League och New Order.[14]

Utveckling från 1980-talet till början av 2000-talet

redigera

Under det tidiga 2000-talet började indiepopvärldens artister intressera sig för vad som kan beskrivas som elektronisk musik, vilket gjorde att indietronica växte fram. Inkluderade bland dessa artister är Four Tet, The Postal Service, Caribou och Psapp. Dessa artister använder olika sorters redskap för att skapa musik, ofta trummaskiner och laptops. En speciell rörelse inom indieelektroniska musikscenen är folktronicarörelsen, som kombinerar olika sorters folkmusik med elektronisk musik.

Circuit bending

redigera
Detta avsnitt är en sammanfattning av Circuit bending.

Circuit bending är en kreativ kortslutning med låg elektrisk spänning, batteridriven elektronisk ljudmanick, exempelvis gitarrers effektpedaler, barns leksaker och små synthesizrar för att skapa nya musikaliska instrument och ljudgeneratorer. Man understryker spontanitet och slumpmässighet. Circuit bending-teknik har vanligtvis associerats med noise, även om många mer sedvanliga samtida musiker och musikgrupper som experimenterat med "circuit bent"-instrument har känts till.

Översikt

redigera

Genrer

redigera
Exempel på Housemusik

Elektronisk musik, speciellt från slutet av 1990-talet, bröt emot många genrer, stilar och understilar - för många för att lista här. Även om det inte finns några strikta gränser kan vi generellt sett identifiera experimentella och klassiska stilar: elektroakustisk musik och konkret musik från runt 1945 till nutid; den industriella musiken och synthpopstilarna från 1980-talet; stilar som främst är till för dans såsom italodisco, eurodisco, eurodance, techno, house, trance, electro, breakbeat, drum'n'bass (också kallad jungle), Gabber och stilar som är menade mer som experimentella stilar eller för lyssnande hemma, som electronica, indietronica, glitch, breakcore och triphop. Spridningen av persondatorer och MIDI-gränssnittet som började på 1980-talet skapade en ny genre av elektronisk musik, ibland kallad chipmusik eller bitpop. Dessa stilar producerades till en början med hjälp av specialgjorda ljudchip i persondatorer som till exempel Commodore 64, Commodore Amiga och Atari ST bland andra, växte kraftigt utanför demoscenen.

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Electronic music, tidigare version.

Noter

redigera
  1. ^ "The novelty of making music with electronic instruments has long worn off. The use of electronics to compose, organize, record, mix, color, stretch, randomize, project, perform, and distribute music is now intimately woven into the fabric of modern experience" (Holmes 2002, 1).
  2. ^ "Electronically produced music is part of the mainstream of popular culture. Musical concepts that were once considered radical—the use of environmental sounds, ambient music, turntable music, digital sampling, computer music, the electronic modification of acoustic sounds, and music made from fragments of speech-have now been subsumed by many kinds of popular music. Record store genres including new age, rap, hip-hop, electronica, techno, jazz, and popular song all rely heavily on production values and techniques that originated with classic electronic music" (Holmes 2002, 1). "By the 1990s, electronic music had penetrated every corner of musical life. It extended from ethereal sound-waves played by esoteric experimenters to the thumping syncopation that accompanies every pop record" (Lebrecht 1996, 106).
  3. ^ "Purely electronic music is created through the generation of sound waves by electrical means. This is done without the use of traditional musical instruments or of sounds found in nature, and is the domain of computers, synthesizers and other technologies" (Holmes 2002, 6).
  4. ^ "The stuff of electronic music is electrically produced or modified sounds. ... two basic definitions will help put some of the historical discussion in its place: purely electronic music versus electroacoustic music" (Holmes 2002, 6).
  5. ^ "Electroacoustic music uses electronics to modify sounds from the natural world. The entire spectrum of worldly sounds provides the source material for this music. This is the domain of microphones, tape recorders and digital samplers... can be associated with live or recorded music. During live performances, natural sounds are modified in real time using electronics. The source of the sound can be anything from ambient noise to live musicians playing conventional instruments" (Holmes 2002, 8).
  6. ^ Sohlmans 1975
  7. ^ ”Thomas Bloch” (på engelska). http://www.chez.com/thomasbloch/engONDES.htm. Läst 16 augusti 2008. 
  8. ^ "Musique Concrete was created in Paris in 1948 from edited collages of everyday noise" (Lebrecht 1996, 107).
  9. ^ "The Rhineside cathedral city was the first to build an electronic music studio in 1953. With Stockhausen and Kagel in residence, it became a year-round hive of charismatic avante-gardism [sic]" (Lebrecht 1996, 75). "... at Northwest German Radio in Cologne (1953), where the term 'electronic music' was coined to distinguish their pure experiments from musique concrete..." (Lebrecht 1996, 107).
  10. ^ Stockhausen 1978, 73–76, 78–79.
  11. ^ "In 1967, just following the world premiere of Hymnen, Stockhausen said this about the electronic music experience: '... Many listeners have projected that strange new music which they experienced—especially in the realm of electronic music—into extraterrestrial space. Even though they are not familiar with it through human experience, they identify it with the fantastic dream world. Several have commented that my electronic music sounds "like on a different star," or "like in outer space." Many have said that when hearing this music, they have sensations as if flying at an infinitely high speed, and then again, as if immobile in an immense space. Thus, extreme words are employed to describe such experience, which are not "objectively" communicable in the sense of an object description, but rather which exist in the subjective fantasy and which are projected into the extraterrestrial space'" (Holmes 2002, 145).
  12. ^ ”World’s first electronic pop song?. MusicRadar, läst 5 juli 2023.”. https://www.musicradar.com/news/song-of-the-second-moon. 
  13. ^ "From at least Louis and Bebbe Barron's soundtrack for 'The Forbidden Planet" onwards, electronic music - in particular synthetic timbre - has impersonated alien worlds in film" (Norman 2004, 32).
  14. ^ [a b] A Brief History of Synthpop Arkiverad 28 mars 2019 hämtat från the Wayback Machine. Bulletmusic
  15. ^ Zimmer 2000, 179.

Allmänna källor

redigera
  • Angus, Robert. 1984. "History of Magnetic Recording, Part One". Audio Magazine (August): 27–33.
  • Bogdanov, Vladimir, Chris Woodstra, Stephen Thomas Erlewine, and John Bush (editors). 2001. The All Music Guide to Electronica: The Definitive Guide to Electronic Music. AMG All Music Guide Series. San Francisco: Backbeat Books. ISBN 0-87930-628-9
  • Gann, Kyle. 2000a. "It's Sound, It's Art, and Some Call It Music". New York Times (January 9).
  • Gann, Kyle. 2000b. "MUSIC; Electronic Music, Always Current". New York Times (July 9).
  • Holmes, Thomas B. 2002. Electronic and Experimental Music: Pioneers in Technology and Composition. Second edition. London: Routledge Music/Songbooks. ISBN 0-415-93643-8 (cloth) ISBN 0-415-93644-6 (pbk)
  • Kettlewell, Ben. 2001. Electronic Music Pioneers. [N.p.]: Course Technology, Inc. ISBN 1-931140-17-0
  • Lebrecht, Norman. 1996. The Companion to 20th-Century Music. Da Capo Press. ISBN 0-306-80734-3 (pbk)
  • Luening, Otto. 1968. "An Unfinished History of Electronic Music". Music Educators Journal 55, no. 3 (November): 42–49, 135–42, 145.
  • Norman, Katharine. 2004. Sounding Art: Eight Literary Excursions through Electronic Music. Aldershot: Ashgate Publishing, Ltd. ISBN 0-7546-0426-8
  • Prendergast, Mark. 2001. The Ambient Century: From Mahler to Trance: The Evolution of Sound in the Electronic Age. Forward [sic] by Brian Eno. New York: Bloomsbury. ISBN 0-7475-4213-9, ISBN 1-58234-134-6 (hardcover eds.) ISBN 1-58234-323-3 (paper)
  • Reynolds, Simon. 1998. Energy Flash: A Journey Through Rave Music and Dance Culture. London: Pan Macmillan. ISBN 0-330-35056-0 (US title, Generation Ecstasy: Into the World of Techno and Rave Culture. Boston: Little, Brown, 1998 ISBN 0-316-74111-6; New York: Routledge, 1999 ISBN 0-415-92373-5)
  • Schaefer, John. 1987. New Sounds: A Listener's Guide to New Music. New York: Harper Collins. ISBN 0-06-097081-2
  • Shapiro, Peter (editor). 2000. Modulations: a History of Electronic Music: Throbbing Words on Sound. New York: Caipirinha Productions ISBN 1-891024-06-X
  • Sicko, Dan. 1999. Techno Rebels: The Renegades of Electronic Funk. New York: Billboard Books. ISBN 0-8230-8428-0
  • Stockhausen, Karlheinz. 1978. Texte zur Musik 4. Cologne: DuMont Buchverlag. ISBN 3-7701-1078-1
  • United Kingdom. Parliament. Criminal Justice and Public Order Act 1994, c. 33
  • Zimmer, Dave. 2000. Crosby, Stills, and Nash: The Authorized Biography. Photography by Henry Diltz. New York: Da Capo Press. ISBN 0-306-80974-5
  • Sohlmans. Sohlmans musiklexikon. Sohlmans Förlag AB. ISBN 91 7198 020 2  (Uppslagsord Theremin, Leon. Här anges bl.a. att han konstruerade instrumentet 1920.)

Vidare läsning

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Elektronisk_musik&oldid=54094787”