Hoppa till innehållet

Walter Bartel

Från Wikipedia
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Walter Bartel
Walter Bartel 1947.
Född15 september 1904
Fürstenberg an der Havel, Storhertigdömet Mecklenburg-Strelitz, Kejsardömet Tyskland
Död16 januari 1992 (87 år)
Berlin, Tyskland
NationalitetTysk
Yrke/uppdragHistoriker, författare
Walter Bartels registreringsdokument i Buchenwald.

Walter Bartel, född 15 september 1904 i Fürstenberg an der Havel, död 16 januari 1992 i Berlin, var en tysk marxistisk historiker och förintelseöverlevare. Han var professor i historia vid Leipzigs universitet från 1953 till 1957 och professor vid Humboldt-Universität zu Berlin från 1962 till 1967. Bartel publicerade verk om bland annat det antifascistiska motståndet inom vänsterflygeln i SPD, om Buchenwald och om Ernst Thälmann.

Biografi

Walter Bartel gick med i Tysklands kommunistiska ungdomsförbund 1920 och tre år senare i Tysklands kommunistiska parti (KPD). År 1929 inledde han studier i marxism–leninism vid Internationella Leninskolan i Moskva.

Bartel återvände till Tyskland år 1932 och deltog i motståndet mot den tyska nazismen. För denna illegala verksamhet dömdes han 1933 till 27 månaders fängelse att avtjänas i Brandenburg-Görden Prison i Brandenburg. Därefter emigrerade Bartel till Tjeckoslovakien, där han i mars 1939 greps av de tyska ockupationsmyndigheterna. Bartel internerades i koncentrationslägret Buchenwald, där han ingick i motståndsrörelsen. Han befriades i april 1945.[1]

Efter andra världskriget blev han medlem av Tysklands socialistiska enhetsparti och personlig rådgivare åt Wilhelm Pieck. Bartel avlade doktorsexamen och utnämndes år 1953 till professor i historia vid Leipzigs universitet. Åren 1957–1962 var han direktor för Institutet för samtidshistoria och 1962–1967 innehade han professuren i historia vid Humboldt-Universität zu Berlin. Efter sin pensionering var Bartel engagerad för Buchenwaldöverlevare; han var bland annat vice ordförande för Fédération Internationale des Résistants (FIR).

Bibliografi (urval)

  • 1949 – Konzentrationslager Buchenwald
  • 1949 – Aktion / Berliner Vereinigung der Verfolgten des Naziregimes
  • 1950 – Wilhelm Pieck, Präsident der Deutschen Demokratischen Republik
  • 1951 – Karl Liebknecht gegen Krupp
  • 1951 – Ernst Thälmann, ein mutiger Vorkämpfer gegen Faschismus und imperialistischen Krieg
  • 1956 – Deutschland in der Zeit der faschistischen Diktatur 1933–1945
  • 1957 – Die Linken in der deutschen Sozialdemokratie im Kampf gegen Militarismus und Krieg
  • 1957 – Zum Gedenken des treuen Mitkämpfers Ernst Thälmanns Albert Kuntz
  • 1959 – Bei den Kindern zu Besuch
  • 1960 – Ideologie des Verbrechens und des Unterganges
  • 1960 – Buchenwald
  • 1961 – Ein Held der Nation
  • 1961 –Karl Liebknecht
  • 1962–1968 – Geschichte des Großen Vaterländischen Krieges der Sowjetunion. 6 band
  • 1966 – Der Aufgabenbereich des Leiters des Amtes DIV des Wirtschafts-Verwaltungshauptamtes der SS
  • 1974 – Karl Liebknecht
  • 1979 – Das internationale antifaschistische Aktiv befreite das Konzentrationslager Buchenwald
  • 1987 – La deportazione nei campi di sterminio nazisti/studi e testimonianze

Utmärkelser (urval)

Källor

Noter

Externa länkar