Arthur Greiser

Arthur Greiser
	Arthur Greiser
	; SS-Oberführer Arthur Greiser år 1934.
	Senatspresident för Fria staden Danzig
	Tid i befattningen; 23 november 1934–23 augusti 1939
Företrädare	Hermann Rauschning
Efterträdare	Albert Forster
	Gauleiter och riksståthållare för Reichsgau Wartheland
	Tid i befattningen; 21 oktober 1939–28 januari 1945
Född	Arthur Karl Greiser; 22 januari 1897; Schroda, Posen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död	21 juli 1946 (49 år); Poznań, Polen
Nationalitet	Nazityskland
Politiskt parti	Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP)
Yrke	Handelsman
Residens	Posen
Maka	1) Ruth Tripler (född 1899; giftermål 1919, skilsmässa 1934); 2) Maria Theodora Koerfer (född 1908; giftermål 1935)
Barn	1) en son, två döttrar; 2) en son (född 1939)
	Militärtjänst
Tjänstetid	1914–1918
Slag/Krig	Första världskriget
Utmärkelser	Järnkorset av första klassen; NSDAP:s partitecken i guld; Danzigkorset av första klassen

Arthur Greiser, född 22 januari 1897 i Schroda, Provinsen Posen, Preussen, död 21 juli 1946 i Poznań, Polen, var en tysk nazistisk politiker och Obergruppenführer i Schutzstaffel (SS) och Nationalsozialistisches Kraftfahrkorps (NSKK). Greiser var senatspresident i Fria staden Danzig från 1934 till 1939, då han efter Tysklands invasion av Polen utnämndes till Gauleiter och riksståthållare i det nyinrättade Reichsgau Wartheland.

Greiser var en av de huvudansvariga för Förintelsen i Polen. Han bedrev i Wartheland en skoningslös förtyskningspolitik genom fördrivning och förintelse av judar och etniska polacker. Efter andra världskriget dömdes Greiser till döden av en polsk domstol och avrättades.

Biografi

Arthur Greiser var son till fogden Gustav Greiser (1861–1935) och Ida Siegmund (1870–1951). Han hade tre äldre syskon: Wilhelm (1889–1951), Käthe (1890–1966) och Otto (1891–1945).^[1] Familjen Greiser flyttade år 1900 från Schroda till Hohensalza, där Greiser gick i skolan. Han studerade vid Königlich-Humanistische Gymnasium, men avlade inte studentexamen, då han som 17-åring tog värvning i Kaiserliche Marine.^[2] År 1914 utbröt första världskriget och Greiser kommenderades till västfronten och stred vid Ostende i Belgien. Senare under kriget, år 1917, tjänstgjorde han som marinflygare. Han dekorerades med Järnkorset av första och andra klassen.^[3]

I och med fredsavtalet i Versailles 1919 tvingades Tyskland att avträda lejonparten av provinsen Posen till den nybildade Polska republiken. Greiser lämnade Posen för Fria staden Danzig, som stod under Nationernas förbunds beskydd där han sysselsatte sig som affärsman. De territoriella förändringarna efter första världskriget och Versaillesfördragets stränga villkor för Tysklands vidkommande ledde till att Greiser med tiden utvecklade en stark fientlighet gentemot Polen och polackerna. Han erfor hur den tyska minoriteten behandlades av de polska myndigheterna: tyska minoritetsledare trakasserades, tyskar missgynnades ekonomiskt och tyska skolor stängdes. Under mellankrigstiden valde hundratusentals tyskar att lämna Posen.^[4] Greiser blev 1930 medlem av fristaten Danzigs nationalsocialister, och i samband med nazisternas valseger i Danzig 1933 blev han medlem av senaten och vice president under Hermann Rauschning. Då denne störtades 1934 på grund av sin moderata politik blev Greiser senatspresident. Som sådan samarbetade han nära med den rikstyske Gauleitern för Danzigs nationalsocialister Albert Forster. I samarbete med denne ledde han kampen mot Danzigs icke-nazistiska partier och följde huvudsakligen den rikstyska linjen i sitt förhållande till Polen. Kort före första världskrigets utbrott överlät han även formellt styret i Danzig på Albert Forster. Sedan Polen besegrats blev Greiser 1939 gauleiter i Reichsgau Wartheland.^[5]

De första massgasningarna

På Greisers initiativ uppfördes förintelselägret i Chełmno och han var ansvarig för de första massgasningarna som förövades där i början av december 1941.^[6] Offren bestod av omkring 2 300 judar från Koło, som transporterades i gasvagnar till redan färdigställda massgravar i ett skogsparti nära Chełmno.^[7]

I sin egenskap av Gauleiter förde Greiser en hård regim och propagerade för de polska judarnas totala förintelse. Efter andra världskriget ställdes han inför rätta för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Han dömdes till döden och avrättades genom hängning utanför sitt forna residens i Poznań i juli 1946.^[8]

Befordringar inom SS

Arthur Greisers befordringshistorik^[a]

Untersturmführer: 29 september 1931
Hauptsturmführer: 4 september 1932
Standartenführer: 20 juni 1933
Oberführer: 12 mars 1934
Brigadeführer: 1 januari 1935
Gruppenführer: 24 oktober 1939
Obergruppenführer: 30 januari 1942

Utmärkelser

Järnkorset av andra klassen
Järnkorset av första klassen
Såradmärket i svart
Jubileumstecknet för piloter
SA/SS-pilotmärket (SA/SS-Fliegerabzeichen): 1932, som medlem i SS-Fliegersturm
Ärekorset med svärd: 8 december 1934
SS-Ehrenring (Totenkopfring): 24 december 1933
Tyska idrottsmärket i guld
SS-Julleuchter: 16 december 1935
Hitlerjugends gyllene hedersutmärkelse med eklöv
Tyska Röda korsets medalj med kraschan: 20 april 1936
Tyska Olympiska Hederstecknet av första klassen
Stora jaktmedaljen i guld (Polen): februari 1937
NSDAP:s partitecken i guld: 30 januari 1938
Anschlussmedaljen (Medaille zur Erinnerung an den 13. März 1938)
Sudetenlandmedaljen (Medaille zur Erinnerung an den 1. Oktober 1938)
Gau Danzigs hederstecken: 1939
Danzigkorset av första klassen: 24 oktober 1939
Krigsförtjänstkorset av andra klassen utan svärd
Krigsförtjänstkorset av andra klassen med svärd
Storofficer av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden: 9 augusti 1940
Krigsförtjänstkorset av första klassen utan svärd: 4 september 1940
Krigsförtjänstkorset av första klassen med svärd: 30 januari 1941
Reichsgau Warthelands hederstecken: 1943
NSDAP:s tjänsteutmärkelse i brons
NSDAP:s tjänsteutmärkelse i silver
SS-Zivilabzeichen
Hedersärmvinkel (Ehrenwinkel für alte Kämpfer)

Kommentarer

^ I befordringsgången hoppade Greiser över tjänstegraderna Obersturmführer, Sturmbannführer och Obersturmbannführer.

Referenser

Noter

^ Epstein 2010, s. 15f.
^ Epstein 2010, s. 20.
^ Epstein 2010, s. 23ff.
^ Epstein 2010, s. 39.
^ Greiser, Arthur i Svensk uppslagsbok (andra upplagan, 1947–1955)
^ Epstein 2010, s. 8.
^ Gilbert 2002, s. 83.
^ Klee 2007, s. 199.

Tryckta källor

Bedürftig, Friedemann (2008). Tredje riket från uppgång till fall: en uppslagsbok. Stockholm: Ersatz. ISBN 978-91-88858-32-0
Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004) (på engelska). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 - March 1942. London: Heinemann. ISBN 0-434-01227-0
Burleigh, Michael (2001) (på engelska). The Third Reich: A New History. London: Pan Books. ISBN 0-330-48757-4
Epstein, Catherine (2010) (på engelska). Model Nazi: Arthur Greiser and the Occupation of Western Poland. Oxford: Oxford University Press. ISBN 978-0-19-954641-1
Gilbert, Martin (2002) (på engelska). The Routledge Atlas of the Holocaust (3). London: Routledge. ISBN 0-415-28146-6
Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8

Se även

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Arthur Greiser.
Bilder & media

[9] I befordringsgången hoppade Greiser över tjänstegraderna Obersturmführer, Sturmbannführer och Obersturmbannführer.

[1] Epstein 2010, s. 15f.

[2] Epstein 2010, s. 20.

[3] Epstein 2010, s. 23ff.

[4] Epstein 2010, s. 39.

[5] Greiser, Arthur i Svensk uppslagsbok (andra upplagan, 1947–1955)

[6] Epstein 2010, s. 8.

[7] Gilbert 2002, s. 83.

[8] Klee 2007, s. 199.

[1]