Hoppa till innehållet

Dassault Mirage 2000

Från Wikipedia
Dassault Mirage 2000
Mirage 2000C Tiger Meet 2008.jpg
Dassault Mirage 2000
Beskrivning
TypEnhetsflygplan
Bes��ttning1 eller 2
Första flygning10 mars 1978
I aktiv tjänst1982 –
VersionerSe ”Varianter”
UrsprungFrankrike Frankrike
TillverkareDassault Aviation
Antal tillverkade601
Data
Längd14,36 meter (2000C)
14,55 meter (2000B, N)[1]
Spännvidd9,13 meter
Höjd5,20 meter
Vingyta41 m²
Tomvikt7 500 kg
Max. startvikt17 000 kg[2]
Motor(er)1 × SNECMA M53-P2 jetmotor med efterbrännkammare
Dragkraft64,3 kN
95 kN (med EBK)
Prestanda
Max. hastighetMach 2,2
Räckvidd med
max. bränsle
1 550 km
Transporträckvidd3 335 km
Max. flyghöjd17 060 meter
Stigförmåga285 m/s
Dragkraft/vikt:0,91
Vingbelastning337 kg/m²
Beväpning & bestyckning
Upphängnings-
punkter
9 varav 4 under vingar
Fast beväpning2 × 30 mm DEFA revolverkanoner
RobotarMICA, R.550 Magic, Super 530, AM.39 Exocet, AS.30L, ASMP
RaketerThomson-Brandt 100 mm
Matra 68 mm
ÖvrigtDB 3163 störkapsel
Atlis III laserkapsel
Ritning

Mirage 2000C

Dassault Mirage 2000 är ett franskt fjärde generationens enhetsflygplan tillverkat av Dassault Aviation för att ersätta de äldre flygplanen Mirage III och Mirage F1. Över 600 flygplan har tillverkats och har exporterats till åtta länder.

Konstruktion

[redigera | redigera wikitext]

Trots sin likhet med sina föregångare Mirage III och Mirage V är Mirage 2000 ett helt nytt flygplan. Till skillnad från dessa är Mirage 2000 ett delvis instabilt flygplan med fly by wire-system. En annan skillnad är att Mirage 2000 har klaffar längst hela vingens framkant vilket gör att den kan anpassa vingprofilen efter hastigheten. Med fullt utfällda klaffar i framkant kan höjdrodren fungera som flaps och därmed ge avsevärt större lyftkraft.[3] I kombination med den aerodynamiska instabiliteten gav de också Mirage 2000 överlägsen manöverförmåga jämfört med äldre deltavingade jaktflygplan.[4]

Motorn är en turbojetmotor med låg bypass och lågt förbränningstryck vilket är en optimering för hög fart på hög höjd på bekostnad av bränslekonsumtion i låg fart på låg höjd. Den stora deltavingen ger låg vingbelastning vilket även det är fördelaktigt på hög höjd. Mirage 2000 är därmed en utpräglad interceptor med sekundär attackförmåga, något som även märks på beväpningen med de kraftfulla Super 530-robotarna.[3] Att bara tre av de nio vapenbalkarna kan bära 1 800 kg innebär också en begränsning av attackförmågan.[4]

Planet flygs/flögs bland annat av:[5]

  • Mirage 2000C
  • Mirage 2000B
  • Mirage 2000N (Kärnvapenbärande med terrängföljande ESD/TH-SCF Antilope radar, utöver ordinare Thomson RDM-radar.)[4]
  • Mirage 2000D (Attackplan baserad på N-varianten.)
  • Mirage 2000-5
  • Mirage 2000-5 Mark 2
  • Mirage 2000E
  • Mirage 2000M
  • Mirage 2000H
  • Mirage 2000P (Peru: 10 ensitsiga samt 2 tvåsitsiga (DP) för träning.)
  • Mirage 2000-5EI
  • Mirage 2000-5EDA (Qatar, som 1994 beställde 9 ensitsiga samt 3 tvåsitsiga (DDA) för träning, med leveransstart i slutet av 1997.)
  • Mirage 2000EAD/RAD
  • Mirage 2000EG
  • Mirage 2000-9 (Exportvariant på Mirage 2000-5 Mark 2.)
  • Mirage 2000BR (Variant på Mirage 2000-9 för Brasilien som aldrig byggdes.)
  1. ^ Lambert, Mark (1990) (på engelska). Jane’s All The World’s Aircraft, 1990–1991. Coulsdon: Jane’s Information Group. sid. 92–93. ISBN 0-7106-0908-6 
  2. ^ Müller, Claudio (2001) (på tyska). Flugzeuge der Welt. Zürich: Verlag Neue Zürcher Zeitung. sid. 146–147. ISBN 3-85823-883-X 
  3. ^ [a b] Gunston, Bill (1984) (på engelska). Modern Fighting Aircraft. London: Salamander Books Ltd. sid. 63. Libris 6147971. ISBN 0-86101-1589 
  4. ^ [a b c] Spick, Mike (1987) (på engelska). Modern Attack Aircraft. London: Salamander Books Ltd. sid. 116–119. ISBN 0-86101-318-2 
  5. ^ Nikolaus Krivinyi: Taschenbuch der Luftflotten (Warplanes of the World) 1994/95 (på engelska). Bernard & Graefe Verlag, Koblenz 1994, ISBN 3-7637-5922-0, S. 97.
  6. ^ https://www.aeroflap.com.br/en/ha-oito-anos-o-mirage-2000-fazia-seu-ultimo-voo-no-brasil

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]