Hoppa till innehållet

kamma

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av kamma  Aktiv Passiv
Infinitiv kamma kammas
Presens kammar kammas
Preteritum kammade kammades
Supinum kammat kammats
Imperativ kamma
Particip
Presens kammande, kammandes
Perfekt kammad

kamma

  1. ordna (hår) med en kam
    Det är svårt att kamma håret när man har många tovor.
    Etymologi: Kamma, av fornsvenska kamba, ersatte den äldre varianten kämma, av fornsvenska kemba.
    Sammansättningar: finkamma
    Fraser: kamma hem, kamma noll

Översättningar

[redigera]

Svensk romani

[redigera]

Verb

[redigera]

kamma

  1. ha