tappa

Se även täppa.

tappa

1. (transitivt) oavsiktligt förlora greppet om något icke-abstrakt

   Jag tappade mobilen i golvet så skärmen fick sprickor.

   Besläktade ord: tappt, förtappad

   Jämför: släppa (avsiktligt), förlora

   Fraser: tappad bakom en vagn

   Etymologi: Av fornsvenska tapa, tappa, liksom danska tabe, bokmål tape, samt nynorska tapa, tape, av fornnordiska tapa.^[1]

2. (transitivt, överfört, bildligt) förlora någonting abstrakt, såsom en känsla eller egenskap

   1928: Lotten Brenners ferier, Hjalmar Bergman:

   Han tappade greppet över sina tankar, han kunde inte längre erinra sig sina handlingar, sina ord eller sina avsikter.

   Fraser: tappa bort, tappa aptiten, tappa greppet om

   Etymologi: Detsamma som 1.

   Användning: Med objektet "det", en neologism 2019, anglicism från "lose it", tappat/förlorat greppet om verkligheten, förståndet.

   En tv-serie om två kvinnor som tappat det.

3. (transitivt, om vätska) hälla i eller ur, låta rinna ur

   1934: Tekniska tidskriften Bergsvetenskap:

   Vi tappade därefter stålet i slaggen med större eller mindre häftighet.

   Etymologi: Av fornsvenska tappa, av medellågtyska tappen, liksom engelska tap, tyska zapfen samt nederländska tappen, av urgermanska *tappōną, av motsvarigheten till tapp.^[2]

   Besläktade ord: tapp

   Fraser: tappa upp

   Se även: buteljera

Besläktade ord: tappning

Diverse: Ej besläktad med ertappa som är ett obesläktat lån från tyskan.